Kolvar och luftfilter

Ursäkta, ursäkta att bloggandet varit dåligt denna vecka. Vi har alla haft jättemycket att göra. För egen del har veckan inneburit planerande av bestsellern Ridskolan :P tillsammans med S. Vi ska göra 8 avsnitt för P4 Värmland, och planerar att åka hem vecka 18. Det har gått riktigt, riktigt bra och 6 av 8 avsnitt är inbokade, 2 är på gång. Det blir verkligen en road-trip runt Hästvärmland.
Blir nog trevligt, men känner självklart en nervositet. Man har ju bara en gång på sig liksom. Det är det som är skillnaden mellan att skriva, som jag gjort tidigare, och att göra radio. Missar du något när du skriver, kan du alltid ringa upp och fråga. Men vad gör man om tekniken strular när man åkt tillbaka till Kalmar igen? Denna oro leder till beslutet att vara übernoga med att kolla tekniken en miljard gånger per inspelning.

Alla sköter sig ganska mycket själva nu när vi delat upp exakt vem som gör vad. Tidigare konflikter i gruppen undviks därför när alla har ansvar för sin grej. Självfallet hjälper vi varandra, men ska jag vara ärlig så är det ibland önskvärt att hellre hålla sin näsa på torra land än att doppa den i blöt...

Jag och S har gjort mycket barnradio i veckan. Serien går ut på att vi har frågat ett antal små liv vad de vill bli när de blir stora, för att sedan besöka yrket de önskar hålla på med. Dessa önskemål har lett till bl.a. besök hos en trevlig frisör, ett inbitet gäng motocrossförare och möte med en jätteglad simlärare i speedos.
Några ord om motocrossandet.
Jag och S tar oss till en motocrossbana för en intervju med en åkare som ska resultera i två minuters färdigklippt intervju. Själva intervjun tar inte så lång tid, men vad som kommer sen anade vi inte.

Två timmar blev besöket - vi fick kolla in luftfilter, kolla banan, jämföra kolvar och självfallet provåka. Som den gamla Yamaha DT-50-åkaren jag är, kände jag mig till en början säker, men snart kom flashbacks till i somras då jag körde rakt ner i en fårhage med en flakmoppe och slog mig ganska illa på armen.
Skall också tilläggas att darret i benen inte försvann då halva klubben kom för att kolla på oss. Att jag tappade mitt örhänge och fick leta efter det på marken framför "riktiga män", tror jag inte resulterade i någon vidare respekt heller.
Men åkte gjorde vi till slut - och gryyyymt kul var det! S stegrade runt och hoppade på ramper som om hon aldrig gjort annat. Nästan så jag önskar mig en motocross istället för en bil i sommar.
Vi toppade besöket med att provsitta de stora motocrossarna för att känna skillnaden i fjädringen. Awsome.

Bilder kommer snart.

/L